Publicerad i Sydsvenskan den 3 juni 2026.
Deras produkter räddar liv. Men på Polypeptides fabrik i Malmö sprutar, läcker och droppar frätande och potentiellt dödliga kemikalier på personalen. Sydsvenskans granskning visar att det flerfaldigt prisade bolaget under flera år mörkat incidenter för myndigheterna.
Klockan var 14.50 den 9 juli i fjol när en medarbetare på Polypeptide i Limhamn plötsligt hostade blod. En ny tank hade testats strax innan olyckan.
Ett misstag var att systemet testkördes i skarpt läge – med dimetylformamid, DMF, ett lösningsmedel så giftigt att det kan skada inre organ och ofödda barn. Ett annat fel var att det inte gick att strypa flödet när kopplingen i taket sprang läck. DMF rann ner på golvet och ångorna spreds till ett rum där fyra anställda befann sig. Kemisten som fick näsblod och hostade blod fördes till sjukhuset med skador i bröstkorg, organ och nedre luftvägar.
Det ska visa sig att det inte var första gången anställda råkade illa ut på anläggningen i Limhamn. Många är så oroliga att de sagt upp sig.
– För min hälsas skull kunde jag inte stanna kvar med gott samvete, säger en tidigare medarbetare.
Polypeptide är en avknoppning från Malmöföretaget Ferring som grundades 1950. Idag tillverkar de ingredienser till läkemedel mot typ 2- diabetes och kraftig övervikt. En marknad som växt lavinartat världen över. Redan nu ligger företaget, enligt egen utsago, bakom en tredjedel av alla godkända peptidläkemedel i världen.
De har anläggningar i Danmark, Frankrike, Belgien, Indien och USA. På anläggningen i Limhamn bygger de ut för miljardbelopp.
Det är där som peptiderna till stor del produceras.
Stora mängder kemikalier går åt. Förra året tillverkade Polypeptide 350 kilo peptider – och förbrukade nästan 2 900 ton kemikalier.
Det handlar bland annat om DMF, som fick en anställd att hosta blod i somras, men också om andra ännu farligare kemikalier.
En intern utredning skulle visa att liknande olyckor kan inträffa igen – och då med risk för dödlig utgång.
I ett mejl till Sydsvenskan skriver Lauren Starr, kommunikationschef på Polypeptides huvudkontor i Schweiz, att ”alla incidenter rapporteras till Arbetsmiljöverket i enlighet med gällande regelverk och samtliga ärenden har avslutats av myndigheterna utan krav på vidare utredning”.
Men Sydsvenskans granskning ska visa att företaget låtit bli att anmäla flera allvarliga kemikalieolyckor till Arbetsmiljöverket, trots att det ska ske enligt svensk lag.
Polypeptide har bara rapporterat fem allvarliga kemikalieincidenter de senaste tjugo åren. Men när vi samkör uppgifterna från Arbetsmiljöverket med företagets rapportering till Försäkringskassan, dit olyckor som lett till personskador ska anmälas, upptäcker vi att ytterligare 30 kemikalieolyckor inträffat sedan 2020. Flera så allvarliga att experter på området bedömer att de borde ha anmälts till Arbetsmiljöverket.
Sydsvenskan har dessutom tagit del av över 2 000 interna rapporter från anläggningen i Limhamn som visar att det under samma period nästan dagligen inträffat något som skapat oro hos personalen.
Där ingår ett fåtal olyckor till och från arbetet, en del mindre allvarliga incidenter och 27 förbättringsförslag, däribland ”ställ till handskar i diskrum” och ”slog huvudet och fick en idé”.
Men många av de cirka 190 olycksfall, 360 tillbud och 1390 riskobservationer som personalen känt sig nödgade att anmäla, gäller hantering av kemikalier.
Att anställda rapporterar in många incidenter och risker kan vara ett tecken på att en arbetsgivare bedriver ett seriöst arbetsmiljöarbete. Men det finns tydliga tecken på att Polypeptide struntat i att anmäla allvarliga incidenter till Arbetsmiljöverket och på så sätt undvikit inspektioner.
Sydsvenskan har till exempel identifierat 25 händelser där DMF varit inblandat. Olyckan där en anställd hostade blod utreddes internt och anmäldes enligt gällande regelverk till både Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan.
I utredningen står:
”Lyckligtvis utsattes ingen direkt för kontakt med DMF-vätskan”.
Andra har inte haft samma tur.
Arbetsmiljöverket fick till exempel inte kännedom om en olycka 2020 då en anställd, som just tagit av sig skyddsutrustningen, fick en dusch av DMF över stora delar av kroppen, däribland i ansiktet och munnen. Händelsen anmäldes inte som en allvarlig olycka, trots att medarbetaren lades in på sjukhus och fick motgift via dropp.
Verket fick inte veta att en kemist senare samma år halkade i en pöl med DMF. Den giftiga kemikalien trängde in bakom de tättslutande skyddsglasögonen och den anställde fick föras till akuten.
Tillsynsmyndigheten fick inte heller kännedom om att en anställd året därpå fick frätskador efter att ha fått varm DMF på magen, trots att kemikalien anses särskilt farlig då.
Vid minst 31 tillfällen har anställda larmat internt om en ännu giftigare kemikalie. Bara ångorna från triflourättiksyra, TFA, löser upp färg från utrustning och kan på motsvarande sätt fräta på slemhinnor i näsa, hals och lungor. Skador som kan vara svårläkta.
Vid ett tillfälle droppade TFA från en läcka i taket varpå en medarbetare fick frätskador i hårbotten. Så sent som i december förra året fick en anställd en kemisk brännskada när kemikalien stänkte på handleden. Två månader tidigare utsattes två medarbetare för TFA-ångor som orsakade brännskador på armarna. Båda bedömdes behöva läkarvård.
När flera personer drabbas i samband med en olycka ska det rapporteras till Arbetsmiljöverket. Likaså om ett kemikalieutsläpp skett, oavsett om någon skadats eller inte.
Skador på inre organ räknas alltid som en svårare personskada.
Ändå har Polypeptide inte anmält en enda TFA-olycka till Arbetsmiljöverket.
Jimmy Jacobs jobbade som processkemist på Polypeptide mellan 2017 och 2023. Han utförde en rutinkontroll av en ventil när olyckan var framme. När han kopplade loss en slang reagerade TFA med luften, varpå frätande ångor fyllde rummet.
– Man kunde inte försvinna från det när det hände och jag fick det på mig, säger han.
Jimmy Jacobs berättar att han fick kemikalien på både armar och ben.
– Man såg inga hål eller något, det gick bara rakt igenom skyddsutrustningen och började fräta på huden, säger han.
På akuten sköljdes skadan om och om igen för att syran inte skulle tränga djupare in. Ett år senare var Jimmy Jacobs med om ännu en olycka med TFA.
Ingen av olyckorna anmäldes till Arbetsmiljöverket.
Linda Schenk är senior forskare i arbetsmiljötoxikologi och prevention av kemiska hälsorisker vid Karolinska institutet. Hon bedömer att flera av olyckorna borde ha anmälts till Arbetsmiljöverket.
– Jag vågar inte säga hur stor andel som borde ha gått till Arbetsmiljöverket, men det var ju en del tillbud och olyckor, som hade kunnat gå ganska illa. Det är min bedömning, säger hon.
– Någon fick så mycket DMF på sig att hen fick antidotbehandling [motgift] på sjukhus. Det är en indikation på att det är allvarligt.
Att skadade fått sjukhusvård är en tydlig indikation på att en anmälan ska göras, enligt Tatjana Weigelt, handläggare och sakkunnig vid enheten för kemi, arbetsmedicin och utformning av arbetsplatser på Arbetsmiljöverket.
– Då är det absolut en allvarlig olycka, säger hon.
Även hon reagerar på olyckorna där DMF varit inblandat.
– Det går lätt genom huden, speciellt om den är varm. Det här är absolut allvarliga saker. Det här ska inte hända, säger Tatjana Weigelt på Arbetsmiljöverket.
Att inte anmäla en allvarlig olycka eller ett allvarligt tillbud till Arbetsmiljöverket inom cirka 48 timmar är ett brott som kan ge böter.
– Arbetsgivaren är ansvarig för att undersöka vad det är som hänt och om det har varit farligt. Om de är osäkra är det alltid bättre att anmäla en arbetsskada för mycket än för lite, säger Maria Steinberg, docent i arbetsmiljörätt.
Hon tillägger:
– I mina öron låter detta som en fruktansvärd arbetsmiljö. Det här borde kanske prövas som arbetsmiljöbrott.
”Do not respond or provide any comments”, skriver vd:n, Lena Berdén, till sina anställda när hon blir varse att Polypeptide granskas.
Det budskapet skrämmer personalen till tystnad. Ingen av de nu anställda som Sydsvenskan varit i kontakt med vågar träda fram med namn. De uppger att de är rädda för att få sparken, och för att bli svartlistade i en förhållandevis liten bransch.
Inte ens den nuvarande fackordföranden på arbetsplatsen går med på att intervjuas av Sydsvenskan.
Under källskydd har ett tiota anställda och tidigare anställda valt att vittna om villkoren på fabriksgolvet. De tecknar samstämmigt en bild av en pressad organisation där många varit rädda.
Per Thyrman, tidigare fackordförande på Polypeptide, säger att han inte kände till att det skett så många olyckor och tillbud med farliga kemikalier. Men det förvånar honom inte med tanke på hur hög personalomsättningen stundtals varit.
– Man såg nya som inte använde skyddskläder och gasmasker på rätt sätt. Man måste ju kolla om det är tätt överallt också, säger Per Thyrman.
– När det var som värst var var tredje person i produktionen nyanställd.
Polypeptide har vid två tillfällen vunnit Malmö stads näringslivspris och rankas som en av landets mest attraktiva arbetsgivare för unga akademiker enligt bemanningsföretaget Academic Work.
I en riskanalys beskriver Polypeptide att de inte har tillräckligt med tränad personal på grund av hög personalomsättning och ”brist på tid att lära upp nya”.
Något som ökat risken för misstag och incidenter.
En annan kemist, som nyligen var anställd, bekräftar bilden.
– Det är unga som lär upp unga. Vi tvingades hälla livsfarliga kemikalier till och från öppna tunnor.
Per Thyrman igen:
– Det var alltid nytt folk på kö in. HR brydde sig bara om hur de skulle utveckla cheferna. Personalen sket de i. Och då blir det ju därefter, säger han.
Det är de nyanställda på fabriksgolvet som får hantera de största mängderna av de farligaste kemikalierna, uppger Sydsvenskans källor.
– Man kom liksom hela tiden i kontakt med kemikalierna på ett sätt som man inte skulle göra. Och ingen av oss som jobbade kände att någon tog det på allvar, säger en tidigare medarbetare.
En anställd säger:
– Det kändes inte kul att gå till jobbet. Det var hög arbetsbelastning i en bristfällig miljö som inte var säker. Man exponerades hela tiden för diverse lösningsmedel. Efter ett tag släpper oron även om man vet att det inte är bra för en, säger en anställd.
– Man får korta deadlines från ledningen för det är väldigt mycket pengar i branschen. Och det är inte optimalt för säkerheten.
Flera av Sydsvenskans källor säger att de rapporterade säkerhetsbrister utan att det ledde någon vart.
– Om man rapporterar saker och ingenting händer, varför ska man då rapportera det? frågar sig en kemist.
En annan anställd beskriver det som att kollegorna hade en fin sammanhållning.
– Processkemisterna kunde ”bonda” över att det var lite traumatiskt. Det var så normaliserat att man skrattade åt det.
Polypeptide har, uppger flera av Sydsvenskans källor, fått en mer seriös inställning till arbetsmiljön det senaste året.
Ett tecken på det är att tre av de senaste tjugo årens fem anmälningar är gjorda efter andra halvåret 2025.
Numera uppmanar ledningen sina anställda att anmäla incidenter. Enligt våra källor jobbar ledningen mer aktivt med att åtgärda brister.
Men även om säkerheten blivit bättre är Polypeptide alltjämt en riskfylld arbetsplats.
Så sent som den 26 september 2025 var en anställd nära att mista livet under en kontroll av en filtertork som visade sig vara fylld med kvävgas. Det är en osynlig och luktfri gas som tränger undan syret och dödar tyst. Kemisten svimmade och endast fallet mot golvet, där syre fanns, räddade kemistens liv, enligt den interna utredningen.
Den 28 januari i år skedde ännu en allvarlig olycka när acetonitril läckte på två rörläggare. En av dem fick kemikalien på kroppen och ansiktet, och den andre på armen. Acetonitril omvandlas till cyanid i levern. Den är också mycket brandfarlig, och kan bilda explosiva blandningar med luft.
Båda fördes omedelbart till nöddusch, gaslarmet aktiverades och både lokalen och näraliggande utrymmen fick utrymmas.
Polypeptides vd, Lena Berdén, har ställt upp på intervjuer i både Dagens Industri och Sydsvenskan när det handlat om miljardsatsningen i Limhamn. Frågor om de många allvarliga olyckor som drabbat personalen vägrar hon att svara på.
Trots upprepade intervjuförfrågningar under flera månader får vi endast ett skriftligt meddelande från huvudkontoret i Schweiz där företaget beklagar de arbetsplatsolyckor som inträffat.
Där står också:
”Våra anställdas säkerhet och välbefinnande förblir vår högsta prioritet”.
Av: Sara Fernholm, Jens Mikkelsen, Emelie Ringdahl, Elisa Svedberg, Sofia Jäger, Mia Svensson, Yoram Richter